Min livmoder är inte till för allmän beskådning

Mycket händer runt mig just nu. För snart två veckor sedan ansökte jag om tjänstledigt för att driva eget företag. Väntar fortfarande på återkoppling men det hindrar mig inte från att drömma och planera.

Att ta ett beslut om att gå över från att vara anställd till att enbart driva eget innebär såå mycket. Inte bara känslomässigt, arbetsmässigt med mera, utan även möten med många olika typer av människor.

Senaste tiden har jag gjort just detta- dvs träffat många olika typer av människor. Både nya som gamla bekantskaper. Dessa personer har så klart många saker gemensamt. Men en sak som jag blivit speciellt uppmärksammad på handlar faktiskt om deras funderingar på mig. På en veckas tid har jag haft fyra olika personer som påpekat, “påmint”, eller frågat om en och samma sak.

Ämnet, ja det har varit-barn!

Visa källbilden

“Tänk på det här om du vill ha fler barn”, “planerar ni fler barn?”, “det kanske kommer fler barn” osv osv. Varje gång det kommer upp blir jag så irriterad. Jag tror såklart inte att någon menar något illa med sin kommentar. Men varför kan man inte bara hålla käften (ursäkta “franskan”)? Är det en allmän uppgift som man är skyldig att berätta för mer eller mindre (o)kända människor?

Jag visste i ärlighetens namn inte att jag var skyldig att informera och dela med mig om vad som sker varken i mitt sexliv eller i min livmoder.

Jag må vara kvinna, i 30-årsåldern och ha ett barn som är snart tre år. MEN det betyder inte att det enda jag drömmer om är fler barn. Kan jag ens få fler? Nä det har ingen den blekaste aning om. Inte ens jag. Det är absolut inget man ska ta för givet. Men framför allt är det ingenting som jag behöver dela med mig av till andra. Precis som att ingen ska behöva dela med sig om det till mig, om man själv inte valt det. Det känns som att jag som kvinna förväntas att skaffa (minst) två barn. Annars är det konstigt. Barn är fantastiskt, men det är också fantastiskt att ha ett barn. SÅ mycket tid och kärlek till finns till bara den personen. Två föräldrar som avgudar honom och som alltid sätter honom i främsta rummet. Jag fattar inte, varför ska vi ändra det? Skulle vi nu komma fram till att vi vill göra det, så är det ingen annans business.

Sluta ha dessa förväntningar på kvinnorna idag. Sluta ställ frågor och kommentera detta. Både till kända och okända personer. Ni vet inte vad dem går igenom, om dem kan eller vill.

Vill man prata om det, så tro mig! Då gör man det.

Kvinnor idag kan även vilja göra andra saker.

Jag som vill börja driva mitt egna företag på heltid behöver knappast ha fler “krav” på mig än dem jag redan har från branschen och mig själv.

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Män som kräver deformerade fötter

Att Kvinnor i decennier varit underordnade männen är ingen ny information. Att tillfredsställa männen i olika sammanhang har varit en av kvinnornas, genom tiderna, huvudsyssla.

Tyvärr har männens önskemål och ideal över hur en kvinna ska vara och se ut har förstört livet för många.

Ett grovt exempel på detta är de kinesiska kvinnorna som varit tvungna att omforma sina fötter. När det riktigt började är lite oklart, men legenderna sträcker sig så pass långt bakåt i tiden som år 1600 – 1027 f.Kr. Exakt hur det kom till är också lite oklart. Det som däremot är fastställt att det handlade om männens önskan och förtrycket på kvinnor.

Fenomenet jag menar är ”lotusfötter”, även kallat fotsnörning.

Bildresultat för lotusfot

Bildresultat för lotusfot

Ett antal legender om starten till “lotusfötter” finns.

En av dem är att en tidigare prins älskarinna började med detta för att lättare kunna dansa på tåspetsarna när hon skulle uppträda i balett inför hovet. Detta ska i sin tur ha lett till att det skapades ett mode för detta.

 

En annan historia handlar om en kejsarinna som föddes med klumpfötter, vilket var något som inte fick visas upp. På grund av detta fick hon sin make att stifta lagar om att alla flickor skulle göra detta.

Ytterligare en legend talar om mäns förtryck och deras önskan att behålla kvinnorna innanför hemmets väggar, att hålla dem borta från frestelser.

Fotsnörning spred sig snabbt. Till en början var det bara hovdansare som gjorde det, men snart anammade övriga kvinnor vid hovet också detta. Ytterligare utspritt blev det med hjälp av mongolerna som bidrog att det spred sig till alla samhällsklasser. Fattiga människor såg en chans att klättra på samhällsstegen.

När det spritt sig tillräckligt påbörjades fotsnörningen när flickorna var mellan fyra och sex år gamla.

Bildresultat för lotusfot

Man värmde fötterna i vatten eller djurblod och örter, sedan klippte man tånaglarna så kort om möjligt, varpå man bröt av de fyra yttre tårna eller metatarsalbenen. Detta utfördes ofta av barnens mödrar.

Bildresultat för lotusfot

Snörningen fortsatte med blöta siden- eller bomullsband vilka drog ihop tårna mot hälbenet. När banden torkade och krympte ökades draget i banden. Speciella skor användes som “gjutform” för fötterna. Varannan dag byttes snörningen och detta pågick i två år. Då hade foten blivit 8-10 cm lång. Detta skulle sedan fortsätta år i ytterligare 10år för att foten skulle förbli hoptryckt och kort.

Bildresultat för lotusfot

Fotvalvet skulle sedan formas till att bilda en perfekt “lotusfot” med den finaste, guldlotus, endast 3 tum lång. Upp till fyra tum räknades som silverlotus. på rund av detta blev gången karaktäristiskt ostadig och kallades därför lotusgång.

Bildresultat för lotusfot
Snörda fötter ansågs som oerhört erotiskt upphetsande. Qingdynastin namngav 48 olika sätt att smeka en kvinnas deformerade fötter. Med fötterna kunde kvinnan dessutom “handgripligen” tillfredsställa mannen, även om många män föredrog att hellre se fötterna gömda i små fantastiskt broderade “lotusskor”.

Bildresultat för lotusfot

Den erotiska effekten kom från kvinnans sätt att trippa fram med korta steg och svävande gång. Fotsnörning blev en symbol för rikedom och makt då en kvinna med snörda fötter knappast kunde arbeta.

I början på 1900-talet blev det förbjudet med fotsnörning. Trots det hittades 1933 över 300 000 minderåriga flickor och över en miljon vuxna kvinnor med snörda fötter.

2007 fanns ett hundratal personer med snörda fötter fortfarande vid liv. En kvinna, då 87 år gammal intervjuas. Idag ångrar hon att hon lät snöra sina fötter då hon inte kan dansa och knappt gå. Men när det gjordes blev man inte gift om man inte hade “lotusfötter”.

Bildresultat för lotusfot

Tänk vad kvinnor genom tiderna fått utstå för att göra männen nöjda. Oförståeligt att en man vill bli tillfredsställd av dessa deformerade fötter. Kunde dem inte tänka ett steg längre? Vad kvinnan fått utstå för att dem ska se ut på det sättet? Jag finner inga ord! Det är bara fruktansvärt.

 

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Jämställt eller inte?

Jämställd relation, vad innebär det för dig?

Är det att man ska turas om med det som ska göras eller att man hjälps åt med helheten? Eller kanske något annat?

Hos oss hjälps vi åt med helheten. Det finns inget ”igår tömde jag diskmaskinen så idag är det din tur”. Det skulle aldrig fungera hemma hos oss. Däremot har vi hittat ”våra uppgifter”. Min man gör de mer fysiskt jobbiga sakerna medans jag fixar de mer klassiska hushållsuppgifterna. Exempelvis är det han som hugger ved, rensar stuprännor, bär tunga saker osv. Medans jag rensar ogräs, planterar blommor, råddar allt med vårt barn osv. Dock är det han som 9/10 gånger sköter tvätten. Detta är bara några exempel, men vad säger ni om det? Är det jämställt eller inte? För oss funkar det bra iaf. Jag tror nämligen inte på att man ska göra samma sak lika många gånger. För oss är det lite mer som ett företag där saker ska blir gjorda. Vem som gör dem spelar ingen roll så länge vi hjälps åt. Hur är det hos er? Använder ni kanske rent av en checklista?

 

”Uppdelningen” som blivit har växt fram av sig själv. Det är däremot inte så att det är skrivet i sten utan vi kan göra alla sysslorna. Det handlar ju som sagt om att få till allt och att hjälpas åt. Vissa saker görs tex inte varje dag eller vecka o då hjälper man till med det andra istället. 

Jag tror allt började med att jag avskydde att torka toaletten och han att damma. Medan han tyckte det var okej att ta toaletten och jag inte kände att jag tyckte det var tråkigt att damma så blev det den uppdelningen. Sen har det bara fortsatt utan att vi tänkt på det.

Det viktiga tror jag är att man inte känner att man står ensam i allt som ska göras. Det skapar bara stress och irritation.

 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Win Win för männen

Min son har nu gått på sin nya förskola i två veckor. Där vi bor har vi villaförskolor vilket innebär att barnen får byta förskola när dem uppnår en viss ålder. Vår son är 2,5 år och ett klokt barn. Efter ett par dagar pratade han och hans pappa om förskollärarna (fröknarna som han säger) som jobbar på förskolan. Klok som han är undrade han varför det inte fanns några killar som är förskollärare. Bra fråga kan jag tycka av någon som bara är 2,5 år. Hans pappa hade inte haft något bra svar på det. För hur ska man förklara för någon som är 2,5 år på ett bra sätt att vissa yrken vill inte män jobba i och tvärtom? Vi vill ju inte forma honom på det sättet då det inte ska styra honom åt eller annat håll i hans yrkesval.

Men vet ni, 96% av alla förskolelärare är kvinnor, så ja det är en högst relevant fråga av honom (även om det nu finns 4%manliga, dock inga på hans förskola).

Utbildningen tar 3,5år (210hp) att genomföra och medellönen ligger på 29 500 kr. i Sverige. I Halland där vi bor ligger däremot medellönen på 25 200kr. Men tar man en närmare titt på siffrorna kan man se att männen i den statistiken tjänar 1800kr/månad mer än kvinnorna. Alltså, samma utbildning, samma jobb, samma arbetserfarenhet!

Hur kommer det sig ändå att männen, uppenbarligen, väljer bort att bli förskollärare?

Jag däremot är utbildad Civilekonom och har studerat 3 år (180hp) för att bli det och jag tjänar ganska mycket mer än det, trots att jag har mindre erfarenhet än vad statistiken ovan hade som referens.

Lite märkligt faktiskt, längre utbildning och mer erfarenhet=lägre lön i detta fall.

Förskollärare kom på plats nummer två i en jämförelse som metro gjort som visade en lista på top 10 kvinnodominerade yrken, samt motsvarigheten för män.  På plats nummer tre (plats ett och två hade samma %) för männen är installations- och serviceelektriker. Där är 98%män. Medellönen med samma mått mätt som ovan är 25 300kr i Sverige. I Halland är medellönen 25 000 kr. Statistik för lönen på kvinnorna inom yrket finns inte. Vilket säger en hel del. För att få ett jobb som detta behövs en gymnasieutbildning, samt en lärlingsperiod på 1år.

Så vad kan man konstatera av detta?

Förskollärare: 3,5års högskoleutbildning, medellön i Halland 25 200. Då tjänar de få män som väljer yrket ca 1800kr mer per månad.

Installations- och serviceelektriker: gymnasieutbildning, 1års lärlingsperiod (=betald arbetstid), medellön i Halland 25 300kr.

Så rent krasst kan man sammanfatta det med att männen studerar mindre men tjänar lika bra (i denna jämförelse). Väljer dem däremot att studera vidare efter gymnasiet och bli förskollärare tjänar dem ändå bättre än kvinnorna. Win Win för männen. IGEN

Så, varför har vi inte fler män som är förskollärare?

Lämna kommentar Dela inlägget: