Våldtäkter- det är vardagsmat

Som rubriken lyder… Eller?

Det verkar nästan så.

Idag känns det knappt som en nyhet när man får läsa om ytterligare någon som blivit våldtagen.

Det känns tyvärr föga förvånande och mest som om det vore en del av vädret som presenteras varje dag.

Förfärligt!

Förfärligt att andra människor tar sig friheten att förgripa sig på en annan människa. Att dem tro sig ha rättigheten att göra vad dem vill. Hur kan man?

“Förfärligt” är inte ens rätt ord. Det är VIDRIGT, BARBARISKT! Fyr farao för dessa människor!

Jag blir så arg och så ledsen över att människor drabbas av detta.

Under senaste tiden kan man läsa i nyheterna att våldtäkter uppenbarligen kan ske var som helst, när som helst. Att vara rädd när man är ute själv eller går på en enslig plats när det är mörkt känns passé. För idag händer det överallt.

Senast under helgen har man kunnat läsa om “Linn 26år” som blev våldtagen inne på en toalett på Burger King. Tilläggas är att det stod en polis strax utanför, vilket innebär att dessa (denna) personer som gör något sådant, har verkligen ingen skam i kroppen.

Noll konsekvenstänkande, varken för sig själv eller personen som blir deras offer.

Personer blir våldtagna i folkhav under konserter, på dansgolv inne på nattklubbar, på skolor, hos vänner med mera.

Dvs. ÖVERALLT! Aldrig går man säker från dessa vidriga människor.

Från Google:

Var är straffen för dessa personer? Hur många gånger har vi inte läst om att dem överklagar och straffet förmildras? Förmildrade straff, trots att dem förstört en annan människas liv.

För det tror åtminstone jag att dem gör.

Jag tänker att vissa utsatta kanske lär sig leva med det. Men jag tror på riktigt aldrig att man glömmer. Kroppsliga skador både på insidan och utsidan nämner jag inte ens. Jag hoppas att vi en dag kommer till en tidpunkt där vi slipper läsa om denna typ av nyheter. Inte för att vi slutar rapportera om dem, utan för att alla människor förstår att man inte har rätten.

Man har inte rätten att ta någon annans kropp på det sättet.

Jag hoppas att alla en dag förstår att vi själva äger våra kroppar och att vi bara gör det vi själva vill med den.

Tänk vilket dröm!

Bildresultat för kärlek

Lämna kommentar Dela inlägget:

Handskakning eller inte?

Tidningarna rapporterar för fullt om att Margot Wallström inte skakade hand med Irans utrikesminister när han var på besök i Sverige tidigare i veckan. När hon fick frågan svarade hon att dem aldrig tar i hand, vilket hon dock gör med andra toppolitiker.

2017 besökte handelsministern Ann Linde presidenten i Iran och valde då att följa Irans lagar som (bland annat) innebär att kvinnor ska bära slöja.

 Bild från tidningen “expressen”.

Alltså, när Sverige representeras i Iran följer man deras seder och lagar. Men när Sverige får besök av Irans utrikesministern har man inget motsvarande krav (eller ens förväntningar?). Visst Sverige har inga lagar som säger att man måste ta i hand. Men jag skulle helt klart vilja hävda att det är en sed vi har, oavsett kön. Dessutom har vi alla lika värde enligt de mänskliga rättigheterna, dvs alla ska behandlas lika. Så tar man män i hand bör vi ju rimligtvis förvänta oss att dem gör det med kvinnorna också, eller?

Att representanter för Sverige väljer att underkasta sig Irans regler om att man som kvinna ska bära slöja gör mig splittrad. Jag tycker såklart att man ska visa respekt i det land man reser till, men inte när det handlar om kvinnoförtryck. Jag respekterar dem som vill bära slöja, men det ska vara av fri vilja. Inte för att någon annan bestämt att man ska göra det, vilket det är i exemplet från 2017, då det gått så pass långt att det tillochmed är lag på det. Att män bestämmer vad kvinnor ska ha på sig är för mig helt absurt, men det är ett annat inlägg…

Om representanter för Sverige ska ”ta seden dit dem kommer” är det inte då helt rimligt att besökare i Sverige gör samma sak? Varför tar sig denna man friheten att ta för givet att det är ”hans regler” som gäller även i Sverige?  Är det inte viktigt med respekt åt båda håll? Jag trodde det var så det skapades bra relationer. Med tanke på att utrikesministern från Iran uppenbarligen inte ens vill ta en kvinna i hand, är det då ens möjligt att konversera på ett jämställt sätt? Ja, jag kan ju konstatera att det helt klart skulle vara väldigt intressant att få överföra deras konversation. Eller ah, egentligen skulle jag vilja stövla in på mötet och ge honom en ordentlig handskakning medans jag låtsas som att jag inte har en aning om deras lagar.

Lämna kommentar Dela inlägget: