Min livmoder är inte till för allmän beskådning

Mycket händer runt mig just nu. För snart två veckor sedan ansökte jag om tjänstledigt för att driva eget företag. Väntar fortfarande på återkoppling men det hindrar mig inte från att drömma och planera.

Att ta ett beslut om att gå över från att vara anställd till att enbart driva eget innebär såå mycket. Inte bara känslomässigt, arbetsmässigt med mera, utan även möten med många olika typer av människor.

Senaste tiden har jag gjort just detta- dvs träffat många olika typer av människor. Både nya som gamla bekantskaper. Dessa personer har så klart många saker gemensamt. Men en sak som jag blivit speciellt uppmärksammad på handlar faktiskt om deras funderingar på mig. På en veckas tid har jag haft fyra olika personer som påpekat, “påmint”, eller frågat om en och samma sak.

Ämnet, ja det har varit-barn!

Visa källbilden

“Tänk på det här om du vill ha fler barn”, “planerar ni fler barn?”, “det kanske kommer fler barn” osv osv. Varje gång det kommer upp blir jag så irriterad. Jag tror såklart inte att någon menar något illa med sin kommentar. Men varför kan man inte bara hålla käften (ursäkta “franskan”)? Är det en allmän uppgift som man är skyldig att berätta för mer eller mindre (o)kända människor?

Jag visste i ärlighetens namn inte att jag var skyldig att informera och dela med mig om vad som sker varken i mitt sexliv eller i min livmoder.

Jag må vara kvinna, i 30-årsåldern och ha ett barn som är snart tre år. MEN det betyder inte att det enda jag drömmer om är fler barn. Kan jag ens få fler? Nä det har ingen den blekaste aning om. Inte ens jag. Det är absolut inget man ska ta för givet. Men framför allt är det ingenting som jag behöver dela med mig av till andra. Precis som att ingen ska behöva dela med sig om det till mig, om man själv inte valt det. Det känns som att jag som kvinna förväntas att skaffa (minst) två barn. Annars är det konstigt. Barn är fantastiskt, men det är också fantastiskt att ha ett barn. SÅ mycket tid och kärlek till finns till bara den personen. Två föräldrar som avgudar honom och som alltid sätter honom i främsta rummet. Jag fattar inte, varför ska vi ändra det? Skulle vi nu komma fram till att vi vill göra det, så är det ingen annans business.

Sluta ha dessa förväntningar på kvinnorna idag. Sluta ställ frågor och kommentera detta. Både till kända och okända personer. Ni vet inte vad dem går igenom, om dem kan eller vill.

Vill man prata om det, så tro mig! Då gör man det.

Kvinnor idag kan även vilja göra andra saker.

Jag som vill börja driva mitt egna företag på heltid behöver knappast ha fler “krav” på mig än dem jag redan har från branschen och mig själv.

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Idrottsarrangörer-skämmes ta mig f-n!

Idrottsvärldens arrangörer och dess värderingar, dem hör verkligen hemma nergrävda under en gammal sten.

Jag som älskar att resa har ju såklart besökt Kina. I hela sex veckor var jag där och besökte en mängd olika städer. Det var ett fantastiskt land, på så många sätt. Kinesiska muren, förbjudna staden, terrakottaarmén osv. behöver jag säga mer för att ni ska förstå att dem har mycket att erbjuda? Okej jag fortsätter! Shopping, spännande mat, sockertoppsberg, Shanghai och deras fantastiska sky line med mera. Ja, helt klart var det ett resmål utöver det vanliga.

Bildresultat för china flagga

Men Kina som land är inte bara fantastiskt på många sätt. På många andra sätt är det nämligen inte alls särskilt fantastiskt.

1979 införde kineserna den så kallade ettbarnspolitiken. Dvs man begränsade barnafödandet till ett barn per kvinna. Sju av kinas provinser antog regeln, vilket innebär 35,9% av befolkningen. Andra provinser begränsade på andra sätt medans ytterligare en del av Kina tillät fler barn om den förstfödda blev en flicka. Alltså, det var killarna man ville åt. Följde man inte de regler som fanns kunde man bestraffas på olika sätt, exempelvis höga böter eller att syskon till den förstfödde inte registrerades. Allt för att avskräcka folk till att skaffa barn.

Staten antog även då att det var kvinnornas fel till den ökade befolkningsmängden. Det var ju trots allt dem som födde barnen. Vilket ledde till att vissa kvinnor tvångssteriliserades, tvingades till abort och kontinuerliga födelsekontroller.

Ettårspolitiken ledde till att det manliga könet dominerade. Nästan dubbelt så många killar föddes jämför med tjejer. Detta fenomen har såklart uppmärksammats då det via ultraljud går att kolla upp vilket kön barnet har. Vilket ledde till stora misstankar om att tjejerna aborterades bort på grund av könstillhörighet.

Bildresultat för kinesisk bebis

Regeln är nu borttagen, men efter mer än 40 år av ettbarnspolitiken har det såklart blivit konsekvenser, framför allt när tjejer inte var lika eftertraktade som pojkar. Detta har lett till att det nu finns ett överflöd av män jämfört med vad det finns kvinnor.

Under året har flertalet tidningar rapporterat om att det nu köps in kvinnor från, bland annat, Myanmar och Pakistan som tvingas gifta sig med kinesiska män.

Det har även upptäckts en databas med ca 1,8 miljoner kvinnor registrerade. Databasen har jämförts med ”The handmaids tail” då kvinnorna som är registrerade är ogifta och i fertil ålder.

Bildresultat för handmaids tale

Det är, bland annat, här Kina visar upp de ”icke fantastiska” sidorna landet har. I decennium har Kina förtryckt kvinnorna. Inte bara genom ett generellt ojämnställt samhälle utan så pass att tjejer inte ens varit önskvärda överhuvudtaget.

Nu står dem där med konsekvenserna. Dvs kvinnorna räcker inte till åt männen då antalet i befolkningen är så pass långt ifrån varandra. Men istället för att ta konsekvenserna av det och låta vissa män vara ogifta löser dem det med ytterligare kvinnoförtryck. Dem går från att inte vilja att flickor föds till att nu använda kvinnor som om dem vore en handelsvara, genom att köpa och importera från andra länder.

När man jämför detta med den jämställdhet vi kämpar med här i Sverige så förstår man att vi här kommit en bit längre. Men jag vägrar att tro att vi ska vara nöjda här bara för att andra är långt bakom. För i ärlighetens namn tycker jag inte att vi är i närheten av klara, eller i närheten av att kunna känna oss nöjda. Istället borde befolkningen i Kina skämmas öronen av sig för deras beteende och att dem inte kommit längre.

För att återkoppla till mitt förra inlägg om Friidrotts VM så är arrangörerna kring Olympiska Spelen inte särskilt mycket bättre. För 2008 anordnades OS i Peking.

Bildresultat för os i peking

Dessutom är det beslutat att dem 2022 ska få anordna vinter OS. Hur är det ens möjligt? Att bryta både mot de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen är tydligen inga bekymmer för idrottsvärldens arrangörer.

Bildresultat för os i peking 2022

 

 

 

Skämmes ta mig f-n!

Lämna kommentar Dela inlägget: