Kallas man för “tjej” när man passerat 30?

Det var ett tag sedan nu, men nyheter24 publicerade ett läsvärt inlägg om ”fem saker man borde sluta säga till sin kvinnliga kollega”. Kände så väl igen mig, inte att jag är den som säger sakerna utan att jag själv fått höra dem av någon annan. Då jag kan relatera till varje punkt kommer jag att ta upp varje punkt var för sig i separata inlägg tillsammans med en kort version av min upplevelse.

 

Nyheter24 skriver följande på punkt nr 1.

Kalla inte din kvinnliga kollega för “tjejen”

”Skulle du få för dig att kalla en fullvuxen manlig kollega för “killen”? Nej, skulle inte tro det va? Det låter ju helkonstigt, och är dessutom väldigt förminskande.

Därför bör du även strunta i att kalla den kvinnliga receptionisten, den lite yngre kvinnan på ekonomiavdelningen eller din närmsta kvinnliga kollega för just “tjejen”. Det är nämligen inget annat än en ren och skär förolämpning som andas en unken och förlegad föreställning om att “tjejen” skulle vara mindre vetande än vad du är.”

Detta hände mig i våras. Var på ett av alla mina omtalade möten… Satte mina saker på en stol bredvid en man. Ingen värdering i det utan tog första bästa lediga plats. Jag går därefter till andra sidan rummet för att hänga upp min jacka. På vägen tillbaka, kanske 5 meter bort, kommer en man som sätter sina saker på bordet på platsen jag redan tagit. Mannen bredvid mig säger då åt personen att platsen redan är upptagen. Hans kommentar på det var ”jaha, vem sitter här då? Är det tjejen?” Jag som då är framme vid bordet kunde inte låta bli att fråga om han tyckte att jag skulle flytta mig så att han kunde sätta sig där istället. Han svarade bara med ett kort ”nej” innan han tog platsen bredvid istället.

I texten ovan skriver nyheter24 och frågar om man skulle kalla motsvarigheten till en man för ”killen”. Det var exakt så mina tankar gick. Skulle inte tro det nämligen! Var direkt tvungen att skriva till min man och fråga om detta och om han blivit kallad ”killen” vid något tillfälle efter att han blivit vuxen. Precis som jag trodde blev han blev precis lika chockerad över uttalandet som jag.

Kunde han på riktigt inte kommit på ett bättre ord? Jag har ju ändå passerat 30, fött barn, utbildat mig, jobbat x antal år och befinner mig dessutom på samma ställe som honom, vilket jag inte ser som en lekplats utan ett professionellt möte med professionella personer.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Mannen som vägrade hälsa

I ett av gårdagens inlägg skrev jag om olika saker jag upplevt av (främst) män. En sak jag tog upp var att vissa personer inte hälsar på mig, trots att dem gör det med de andra runt omkring, alternativ min man osv.

Ett sådan scenario var när jag kom till ett jobbrelaterat sammanhang. Alla var där av samma anledning och det var första träffen för den gruppen. Alla hälsade och tog i hand med varandra. Jag noterade en man i (gissningsvis) 60års åldern som bara passerade mig. Jag försökte få ögonkontakt med honom för att kunna hälsa men han gick bara förbi. Eftersom det var många nya människor där tänkte jag att vi kanske redan hade hälsat och att det bara var jag som inte kom ihåg hans ansikte. Hur som så tänkte jag inte så mycket mer på det. Inte förens det var dags för nästa träff och samma sak hände en gång till.

Då tog jag till en början väldigt illa upp. Funderade på om det var något med mig som gjorde att han inte ville hälsa eller liknande. Det övergick dock sedan till ilska. Vem var han som tyckte att jag inte var värd att hälsa på? Nog för att jag var yngsta kvinnan i rummet (med råge) men jag var ändå där av samma anledning som honom. Inför tredje mötet hade jag bestämt mig. Han skulle inte slippa undan en tredje gång. Åter igen, han ignorerade mig, tittade ner i sin Ipad när jag gick förbi. När jag gick förbi igen för att sätta mig på min plats lutade jag mig emot honom, sträckte fram handen och sa ”ursäkta, jag tror vi missade att hälsa”. Han tog då förvånad min hand. Någonstans kändes det som en seger. Men det gick också ett rus av ilska genom min kropp. Jag fattade fortfarande inte och gör inte än idag, varför han ignorerade mig.
Lämna kommentar Dela inlägget: